Loading…
The opening lines of each chapter. Open the book to read it all.
Den värld, i vilken denna berättelse rör sig, följer inte moderna föreställningar om sexualitet, identitet eller moral. I den antika grekiska och romerska kulturen existerade inte begrepp som “homosexuell” eller “heterosexuell”. En mans begär definierades inte av vem han åtrådde, utan av vilken roll han intog, vilken…
De låg där de fallit. Mannen vid härden hade fortfarande armarna sträckta över huvudet, som om han försökt värma sina händer mot elden, men nu låg han utsträckt över eldstaden. Ett svärd hade klyvt hans bakhuvud, och döden måste ha varit ögonblicklig. Någon hade petat in fyra fårtänder i hans mun medan han lämnades i…
Sibbe satt i skenet från sin oljelampa och skrev ned sina minnen och erfarenheter i de äventyr som utspelat sig sedan han först kommit till Rom, och nu var han på väg därifrån med närmare trehundra kamrater. Han var trött efter de 17 romerska milen av stockrullande, bärande och dragande, och ännu var inte resan över.…
Ulv mindes det som om det vore igår , trots att det gått nästan två dussin år sedan händelserna som så skulle komma att forma de sista åren av hans liv som soldat. På den tiden hade han varit en simpel legionär med fötterna som främsta tillgång och de hade marscherat norrut genom Gallien under en kall vinter som var…
Morgonsolen steg sakta över stadens silhuett , och de första strålarna föll på den sandiga innergården där Flamma och Delicatus höll till. Det var länge sedan de var elever i Ludus Magnus, den stora gladiatorskolan i Rom, men de var likväl beundrade av de yngre eleverna där, och blev ofta kallade att träna de mer…
När Nikolaos tillsammans med Flamma och Delicatus lämnade Ludus Magnus, var det första gången på tre år som han inte skulle sova i den trånga och mörka cellen han delat med en av de andra eleverna. Han skulle inte sakna den, och även om han var nervös över vad Flamma och Delicatus hade i sinnet, så såg han fram emot…
Sibbe kände hur blodet i det lilla snittet på armen hade börjat koagulera under tunikans ärm. Han och Aulus gick under tystnad genom de ekande pelargångarna tillbaka mot scholae palatinaes vaktkvarter på Palatinen. Det var inte förrän de stigit ut i den kalla nattluften som Sibbe hade märkt att han fortfarande höll…
Tre hårda slag mot dörren slet Sibbe ur Somnus varma famn. Ljudet ekade i det lilla rummet och de hårda slagen fick den tunga järnregeln att skallra i låsbygeln. Sibbe var på fötter innan det sista slaget tystnat och försökte förvirrat förstå var han var, varför han var där och varför det var svart som Hel där han…
Varrus räknade de små tesserae i läderpungen . Varje träbricka var ett löfte, en nyckel eller en muta och var en modell den Heliga skaran hade lånat från den romerska armén. Det var ett enkelt och genialt sätt att skilja vän från fiende och öppna dörrar som annars skulle ha förblivit låsta. Bredvid honom satt Cato och…
Severus lilla officium låg inrymt i en av palatsets sidoflyglar på Palatinen, där det samsades med andra administrativa funktioner för gardet. Det låg därmed strategiskt placerat mellan gardets kaserner och de kejserliga kanslierna och precis intill Domus Flavia. På sätt och vis var platsen vald för att understryka…
Ljuset i insulan var blekt och grått efter att ha filtrerats genom de moln som täckte himlen ovanför Rom denna morgon. Cato lade en ömsint hand på Laros nacke, och även om gesten var uppmuntrande, så påminde den också om stundens allvar. “I dag är du inte längre en pojke som går i lära för att bli en del av Skaran. Du…
Tystnaden som följde på Laros ord var så tät att det kändes som om syret i det lilla rummet tagit slut. Oljelampans låga fladdrade till och kastade en lång dansande skugga av Varrus mot den nakna stenväggen. Laro satt med händerna i knät; hans fingrar var fortfarande mörka av sot och vax, fläckar som inte ens den…
Medan Laro sprang för att utföra sin del av planen i garnisonen slösade Cato och Varrus inte bort tiden. Som sambandsmän i den Heliga skaran visste de var de skulle finna vad de behövde och hur de skulle få det. “Vi behöver linne från egyptierna nere vid Tiberns emporia”, sa Varrus och drog sin mörka och slitna…
”Hörrni”, sade Varrus när de skjutit till den nedre ingången till schaktet och var på väg därifrån med värkande axlar och nackar. “Jag tror vi har varit blinda. Severus skulle inte bli en förrädare och kejsarmördare för ett vad. Vi ser inte hela bilden här, och det oroar mig.” Cato nickade instämmande. “Nej, jag tror…
Mörkret i den lilla kammaren var kompakt , men Sibbe kunde känna värmen från Aulus kropp genom oxhuden där de satt axel mot axel på britsen de ställt för den reglade dörren. Den var en extra försäkran mot överfall, om förrädarna skulle få för sig att söka efter överlevande. Sibbe drog ett djupt andetag genom det…
Nattluften vid Porta Capena var sval , men inne i det anspråkslösa huset där Varrus och Cato bodde tillsammans med sin adept Laro, var atmosfären tryckande trots brisen som letade sig in genom gluggen i väggen. De satt i mörkret; de ville inte att något ljus skulle förråda att de var hemma i sin insula, och dessutom…
Vinden som slet i handelsskutans segel bar på en försmak av vinterns förrädiska väder. Det var inte många dagar kvar till oktober och höstdagjämningen var runt hörnet. På himlen över Tyrrenska havet började molnen visa upp nyanser av höstens grå toner. Varrus och Cato stod vid relingen och såg ut över det blå havet…
Medan Nereis rörde sig mot Konstantinopel , gick två andra skepp mot Massilia och Carthago Spartaria. Deras uppdrag var okänt för de båda kaptenerna, men misslyckades de med att genomföra det, skulle det orsaka stora problem för den splittrade Skaran. I den sjudande hamnen i Massilia låg doften av salt, ruttnande tång…
Boran hade varit enormt påfrestande även för de vana sjömännen som de reste med, och när vinden friskade i än mer, beslutade kaptenen att söka nödhamn i en skyddad vik vid ön Kefalonia för att invänta bättre väder. De började närma sig de förrädiska klipporna och undervattensgrunden vid Peloponnesos kust, och han…
Överfarten över Adriatiska havet hade blivit till en brutal upplevelse för Sarus och de andra tre som kurade i lastutrymmet. Bura Škura, den Mörka Boran, hade regerat större delen av färden och vissa dagar hade däcket och lastutrymmets golv varit täckta av illaluktande spyor. Det var så illa att de vågor som slog in…
De nio männen stod samlade vid relingen på corbitan när den krängande i de krabbiga vågorna närmade sig Bosporens mynning. Konstantinopel välkomnade dem med en blek novembersol denna dag, vilket var en välkommen förändring efter flera veckor av vind, regn och isande kall dimma, som Aulus hade sagt frös själva hans…
Hebdomon låg några kilometer väster om Konstantinopels västra murar, vid Marmarasjöns kust, där landets öppna fält mötte vattnet. Platsen var både strategisk och avsides och var en naturlig bas för kejsarens trupper och för träning av elitförband som Excubitores. Marken var kuperad med mjuka höjder och små stigar som…
Den nye gudens fest hade kommit och gått , och vintern i Konstantinopel var fuktig och rå när det nya året började. Inne i det enorma Sacrum Palatium brann eldarna dygnet runt för att hålla den råa kylan fukten borta, men trots värmen skakade kejsar Leo av en köld som tycktes komma inifrån hans egen kropp. Under de…
Nornorna hade visat sig vara på bra humör under deras resa över Svarta havet. De hade fått god hjälp av den sydliga Lodosvinden som gav deras båtar bra fart över det annars så lynniga Svarta havet. Kylan hade det varit värre med; den hade fått däcken att bli täckta av is, och de hade fått slå på seglen med årorna för…
Stigen som slingrade sig uppför sandstensklippan var smal och hal av packad snö och frusen lera. Vinden från stäppen tilltog med höjden, och när de kom upp på krönet låg Dnjeprs mörka vatten ungefär 60 passus längre ner. Utsikten var milsvid här uppifrån, och det var tydligt hur en bosättning här kunde kontrollera…
Gisisl, Rodulf och flera av deras mannar hade kommit ner till landningsplatsen för att ta farväl av sina gäster. Skaran hade funnit vänskap här och de få dygn de stannat hade gjort underverk för mannarnas utseende, magar och luktsinnen. De kände sig väl rustade för den sista etappen mot Sibbes hemtrakter, även om…
Kaspljas trånga krökar tog äntligen slut när de nådde den mäktiga Daugava. Nu vidgade sig världen och skeppen fick äntligen sträcka ut med fyllda segel och strömmen i aktern. Vinterns hårda grepp hade börjat lossna och isflaken som nyss samlats i flodkrökarna var borta och ersatta av ett löfte om vår. Längs de flacka…
Under året som gått sedan de kommit till Sibbes ö , hade borgen förvandlats till ett riktigt hem för Skaran. Och eftersom borgen var något av en fristad utan någon lokal hövding som styrde, hade den också blivit till en handelsplats. Under tiden hade även Sibbes roll som Skarans diplomat och förhandlare cementerats.…
De första vintrarna på ön hade varit hårda läromästare , men ylletunikorna, pälsarna och mantlarna hade gjort sitt jobb för att hålla deras lemmar varma. Och det hade avskildheten innanför muren också gjort. När Skaran under vintern haft tid för varandra på ett annat sätt, hade det blivit tradition att avsluta…
Midsommarsolen lät sig inte jagas bort från himlen av Sköll förrän timman var mycket sen, och det stod inte mycket på innan hon åter steg i nordost. Skuggorna från Alvarets enar var långa över heden och himlen var färgad i ljust blått och orange. De hade lärt sig betydelsen av den kortaste natten om året under de två…
Under sommaren och hösten kom sexton pojkar mellan tolv och sjutton år till Skarans nybyggda långhus. Den glädje det gav grumlades dock av den sorg som Drusus förlust av Vigilius spred bland hans vänner. Vigilius hade under sommarens sista månad fallit offer för soten i lungorna, och enligt de traditioner de nu delade…
Redan när facklorna i Sandbyborg brann ut under midvintersolståndet år 476, hade den västra delen av Romarriket fallit. Detta hade invånarna på Öland ingen kännedom om ännu. Emellertid skulle Västroms kollaps i förlängningen ha stora konsekvenser, inte bara för Europas folk och civilisationernas utveckling, utan även…
Under de dryga tre år som gått sedan Midvintern år 476 , hade Skaran blivit komplett. De var nu de trehundra krigare de var avsedda att vara, och novisernas långhus hade fått sällskap av ytterligare ett. Totalt var det nu drygt två dussin ynglingar som bodde där, och alla hade de kommit från ön. Faktum var att två av…
Nyheterna om förändringarna i den värld de upplevt som sin, färdades med handelsmän och flyktingar som kommit farande från när och fjärran. Det var fragmentariska berättelser, och vissa av dem lät som rena fantasifoster, men långsamt började en bild av en värld i spillror formas. Mensan i borgens hall var kletig av…
Den vintern blev en prövning för folket i borgen . Den snö som borde lysa upp de mörka månaderna uteblev. Istället gick en regnig höst över i en regnigare och kallare vinter. Vädret, mörkret och saknaden efter kamraterna – som lämnat dem för att söka ett nytt liv i öster och i varmare trakter – gjorde att många av dem…
”Jag vill inte dö, Berig .” Silvanus röst var lugn och konstaterande, och han sade orden när de bröt sitt bröd en morgon i slutet av mars. “Jag vet att du vill välja den vägen, men jag vill inte följa dig på den.” Berig stannade upp med sin brödbit halvvägs till munnen. Det hade aldrig föresvävat honom att han och…
Silvanus hade bänt loss fyra tänder ur käken på ett nyslaktat får. Han bar dem med sig var han än gick, för han var rädd att tappa bort dem innan tiden var inne. Han ägnade mer tid än någonsin tidigare med att slipa sitt svärd, något Laro hade sett. Utan att nämna det för någon, följde han Silvanus exempel. Eggen…